Skrivet av: rebeccamw | 2010/08/25

Ny bok: Barfota Änglar – Linnea Willén om mörkerliv

Linnea Willén debuterar i höst som författare med sin självbiografiska bok Barfota Änglar. Vad får en ung flicka att resa till andra sidan jorden och arbeta som eskortflicka åt främmande män? Linneas bok handlar om självdestruktivitet, självskadebeteende, prostitution, och den handlar om hur allt det där mörkret överhuvudtaget från början kom att uppstå.

Foto: Cristina Chirtes

På hemsidan för Svensk Bokhandel skriver Linnea så här:

Om jag inte hade satt den här boken på pränt så hade jag nog haft svårt att veta var jag skulle göra av allt det som varit så fruktansvärt svårt. Genom att skapa något av min uppväxt och min flykt från den kunde jag ge det en ny mening och låta det får ett liv utanför mig själv.

Genom att se svart på vitt hur jag levt blev jag också tvungen att ställa mig frågan om det var så jag ville att mitt liv skulle vara eller om jag var stark nog att skaka av mig det gamla och våga förändra mitt liv till något ljust.

För att bearbeta och våga vara öppen om något så tungt och stigmatiserat som mycket långtgående självdestruktivitet krävs inte bara mod utan också en enorm styrka. Linnea är min kusin och jag inspireras verkligen av modet och kraften hon uppvisar genom att berätta sin historia och genom att ha tagit sig ur sitt livs mörker.

Mot slutet av sitt sommarprogram i radio P1 tog Annika Östberg upp frågan hon ofta får om varför hon tvunget ska berätta om sin bakgrund. Varför inte bara lämna det och gå vidare? Annika Östberg svarade ungefär så här: Att sluta prata om det och låtsas som att det aldrig hänt vore som att säga att det saknade mening. Att alla de där mörka åren, kampen, smärtan, sorgen, att det inte har något värde. Det vore också som att säga till alla de människor man träffat under de där åren att inte heller de har något värde.

Att berätta sin historia, att låta den finnas, det är att ta både sitt eget och andras liv på allvar. Linnea avslutar sin text på Svensk Bokhandels hemsida med dessa ord: ”Nu hoppas jag bara att även du som läser min historia skall inspireras, finna din styrka och gå vidare mot ljusare tider. Vi möts där.”

I SJs magasin Kupé kan man läsa ett utdrag från boken och en kort intervju med Linnea.


Responses

  1. Den där boken måste man ju bara läsa!

  2. Ibland kan det nog vara bättre att inte berätta sin historia utan att gå vidare ändå. Det är väldigt sällan som omgivningen kan ta den riktiga sanningen och då är riskerna stora att det nya liv man byggt upp raseras av folks fördomar. Så fort man berättar om under vilka hemska omständigheter ens sanna jag har formats så blir det som en ”regression för jaget”. Alltså en tillbakagång i utvecklingen. Folk ser än då inte som den ”lyckade” personen man är idag, utan de ser den personen man var förr och behandlar en också så. Utan respekt. Det är saker man måste vara medveten om innan man berättar sin historia – om man är villig att ta de hårda konsekvenserna av folks dömande blickar och om man själv har resurser att kunna hantera det.

    • Anonym: Det låter hemskt att bli utsatt för dömande blickar. Sånt önskar jag att alla kunde få slippa. Jag tror dock och hoppas att det inte är så bemötandet överlag ser ut. Jag tror människors syn på en människa som gått igenom stora svårigheter och tagit sig ur det oftast är: ”Vad stark hon måste vara som fixade det!”.

      Sen tror jag att det alltid finns ett gäng personer som själva är väldigt rädda för att utvecklas och som därför är snabba med att döma andra som gör det. Men inte kan man anpassa sitt liv efter de som är sådär rädda. Det förtjänar de inte och det skulle världen förlora mycket kunskap och visdom på. Jag tror det lönar sig för alla parter att fokusera på de som med värme utbrister: ”Vad stark du måste vara som tog dig igenom dina svårigheter”.

    • Jag håller med fullständigt, jag beundrar Linnea som är öppen om sitt förflutna, men själv skulle vetskapen om mitt förflutna bara skada de i min närhet. Och inte ha någon positiv effekt

  3. Vilken modig person! Det ska bli mycket intressant att läsa.

  4. Tack för tipset! Är i tagen att beställa lite kurslitteratur och tror jag klickar med den här samtidigt. Du skriver väldigt vackert!

  5. Jag tror det är väldigt viktigt för de personer som tar emot ett sådant budskap att någon varit med om något hemskt att kunna ta emot det på ett bra sätt och förvalta det förtroendet väl. Det är nog där många brister.

    För övrigt är det så klart väldigt starkt av folk att berätta vad som hänt dem för det är en del i bearbetningen och de kan få empati av andra också.

    Men de absolut starkaste, som aldrig uppmärksammas, är faktiskt de personer som har haft ett helvete och klarat av allt själv. Utan att berätta för någon eller tro att någon slags gud ska komma och rädda dem. Ensam är starkast definitivt!

  6. Tusen tack för det här boktipset!

  7. Hörde inslaget om Linnea i P1. Jag vet att man i unga år drivs av en äventyrslust att bryta upp från en trist vardag. Hoppas nu att hon och hennes kompis kan gå vidare i livet. Jag hoppas kunna läsa boken snart.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: