Skrivet av: rebeccamw | 2010/08/19

Varför studerar du? – Om att ta sig tid för reflektion

Island (Foto: Helen Alfredsson)

Gisli Gudjonsson, professor i psykologi, frågade oss under kursen på Island varför vi vill läsa forskarutbildningen. ”Sen då”, frågade han, ”vad ska ni göra sen?”

En bra fråga att reflektera över. Det finns ju faktiskt ett efteråt. Att komma in på forskarutbildningen och att fyra-fem år senare disputera är väl egentligen mest ett delmål. Fem år är ju trots allt ingen tid när livslängden i Sverige vanligen är runt åttio år; endast 6,25% av ens livslängd.

Jag har funderat på professor Gudjonssons fråga och kommit fram till att jag har tre mål med att söka forskarutbildningen.

  1. Jag vill bedriva forskning som är av hög relevans för praktiker inom rättsväsendet (såsom jurister och poliser), och gärna i nära samarbete med praktiker. Jag vill syssla med forskning som människor förstår poängen med, och jag vill måna om att förmedla resultaten vidare till dem som har användning för dem.
  2. Jag vill undervisa på universitetet. Jag vill förmedla kunskap på ett strukturerat och begripligt sätt, och jag vill vara en engagerad lärare som gillar det jag gör.
  3. Jag vill vara en god förebild och inspirera människor. Framför allt vill jag inspirera de människor som har det tufft och vars akademiska väg inte är utstakad från födseln. Jag vill bidra till att studenter från fler håll och med alla slags bakgrunder läser på universitetet och tar examen. Högskoleutbildning är ofta en skyddande faktor mot t.ex. arbetslöshet och annan social utsatthet, såväl för en själv som för ens barn. Därför ser jag det som ett mycket viktigt steg för samhället om universitetsstudenterna hade en mer varierad bakgrund, och att samma variation i bakgrund återfanns bland forskare och lektorer. Jag tror även att detta skulle öka kreativiteten och öppenheten inom universitetsvärlden.

För något år sedan öppnade jag ett sånt där pensionsbrev, ni vet, ett sånt som man annars gärna slänger bort. Förvånad fick jag se att det faktiskt finns ett bestämt datum för när jag ska gå i pension: 1 september 2045. Det är trettiofem år kvar; ungefär 43,75% av min förväntade livstid. Vad vill jag göra med mina yrkesår? Vad är egentligen viktigt för mig?

Det är nödvändiga frågor att ställa sig tror jag för att man ska känna att livet är meningsfullt. De ska nog också ställas inte bara en gång utan då och då, för svaret kan förändras med tiden. Varje dag växer vi och utvecklas. Varje dag förändrar vi världen lite grann genom små och stora livsförändringar. Men för att kunna genomföra konstruktiva livsförändringar måste vi ständigt våga ställa oss obekväma frågor och ta oss tiden för reflektion. Tid som sällan kommer till oss som en gåva. Vi måste själva skapa den.


Responses

  1. Tack för ett bra inlägg! Jag ser att våra mål påminner till viss del om varandra. Anledningarna till varför jag sökte mig till forskarutbildningen är följande (utan inbördes ordning):

    1. För att stilla min aldrig sinande kunskapstörst. Jag vill besvara frågorna ”hur ser det ut?”, ”varför?”, ”vilka konsekvenser får det?”.
    2. För att bidra till ett bättre samhälle. Det är för mig mycket viktigt att bedriva forskning som skapar kunskap som allmänheten, utanför forskningsvärlden, har nytta av.
    3. För att arbeta för att öka den etniska mångfalden bland studenter och forskare som är en mycket homogen grupp, särskilt på samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar. Det är för få unga människor med en icke svensk bakgrund som väljer att gå vidare till universitetet/högskolan.

    Sen angående den kommande pensionen – du vet väl att det är mycket få forskare som går i pension vid 65 år ålder…;)

    • Katarina: 😛 Nej jag har också svårt att tro att jag verkligen skulle gå helt i pension när jag bara är 65 år. Men det känns tydligt med ett specifikt datum. Det blir verkligare då att tiden faktiskt är begränsad.

      Det var trevligt att läsa om dina mål!

  2. Professorer slutar sällan, de börjar bara forska hemifrån istället om de inte tillåts stanna kvar.

  3. Låter som väldigt genomtänkta motiv för att ge sig in i forskarvärlden. Alla tre punkterna.

    Jag upplever att det i allt för hög grad saknas ett intresse för praktiskt nytta inom akademin. Och ju fler som vill ändra på det ju bättre är det! 🙂 Normerna är delvis sådana att man helst ska hålla sig till den lilla klick forskare som håller på med samma ämne. Hoppas du kommer in! 🙂

    • Filip: Ja jag har också förstått det som att det ibland finns en alltför stor distans mellan forskare och praktiker. Förhoppningsvis kommer det förändras med tiden.

      Tack! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier