Skrivet av: rebeccamw | 2010/04/25

”Så frisk som jag vill bli”

Jag tycker det är intressant att det finns så många bloggare som haft det ruskigt tufft genom åren (explicit självdestruktivitet, frekvent kontakt med psykiatrin och stämplats med ett antal psykiatriska diagnoser per person) och som nu har fler framgångsrika projekt igång samtidigt än vad förmodligen de flesta friska svenskar har som aldrig lidit av psykisk ohälsa. Se t.ex. dessa bloggar: Thérèse Innie Nilsson (psykologistudent, föreläsare, vice ordförande i SHEDO*), Sofia Åkerman (sjuksköterska, författare, föreläsare, ordförande i SHEDO) Angelica Karlsson (journalist och dansare) och Lisa Isaksson (översättare, egen företagare, politiskt engagerad och lokalrepresentant för SHEDO i Göteborg).

Neuroticism, psykiatriska diagnoser eller att man haft det tufft på andra sätt verkar alltså inte vara något hinder för att trivas och göra det man vill. Tvärtom finns det kanske en massa kraft och energi i det som man kan använda på ett konstruktivt sätt för att genomföra det man vill i livet. Pelle Sandstrak, komiker, skådespelare och författare brukar säga så här om sin psykiatriska diagnos Tourettes syndrom: ”Idag är jag så frisk som jag vill bli”. Han har fortfarande kvar vissa symptom, men nu när han lärt sig handskas med dem så ger de honom en värdefull energi som han kan använda sig av i sitt arbete. Sofia Åkerman beskriver något liknande i sin bok ”För att överleva”:

”Jag upplever personligen att de tankar och känslor som en gång drev mig in i självskadandet i mångt och mycket finns kvar. Jag kommer alltid att ha min emotionella tiger inom mig, och det är naturligtvis många gånger tuffare att ha en vild tiger än en spinnande huskatt. […] Men att den emotionella tigern finns kvar betyder däremot inte att mitt liv är mindre rikt eller mindre lyckligt än andras liv. Tigern finns där, men den har också tvingat mig att bli en formidabel tigertämjare.”

* SHEDO (Self-Harm and Eating Disorders Organisation)


Responses

  1. Åh, jag har aldrig sett Pelle IRL men däremot både på TV och på Youtube – en riktig inspirationskälla!

    Och jo, jag tror kanske att jag just nu har lite extra kraft och energi. Ibland känns det som att jag vill ”leva igen” de åren som försvann, och att det kanske är det som ger mej kraften. Å andra sidan tror jag inte att jag har så mycket mer kraft nu än när jag var sjuk – jag har bara lärt mej att rikta den rätt. Att vara sjuk och göra allt för att ta kål på sej själv är egentligen sanslöst mycket mer krävande än att må bra, det handlar bara om att lyckas rikta om kraftkällan.

  2. Jag ska få se honom på psykologprogrammet nu i vår, ska bli härligt då jag tycker att han är en riktig inspirationskälla (såsom jag upplever att många andra med psykiatriska diagnoser i bagaget är).

  3. Innie: Jag delar verkligen din syn när det gäller detta åt vilket håll man riktar kraften och fokuset!

    Therese: Ska ni få se Pelle Sandstrak på psykologprogrammet? Varför står inte sådant med i utbildningsinformationen så att man får möjlighet att välja rätt utbildning! Det var det värsta jag hört… Jag vill också höra Pelle Sandstrak! 🙂

  4. Ärligt talat så blir jag rätt trött när det hävdas att människor som gått igenom svårigheter har stor, kanske större, potential än andra.

    För det första har jag aldrig sett något vetenskapligt bevis för att det skulle vara så, snarare används väl t.ex. skilda uppväxtvillkor ofta som en orsak till sociala skiktningar där de med sämst förutsättningar under uppväxten har sämst chanser att få högstatusarbeten.

    De jag känner som lagt just psykisk sjukdom bakom sig och idag åstadkommer beundransvärda saker i det vanliga samhället kommer oftast ifrån mycket ordnade familjer med hög utbildningsnivå. Om det är deras klasstillhörighet eller erfarenheter av psykisk ohälsa som är orsaken till framgångarna kan jag inte svara på.

    Jag tror att man väldigt gärna vill se de lyckade exemplen. Kanske lite väl gärna. Min vän Åsa som hade alla förutsättningar för att bli en begåvad landskapsarkitekt hoppade istället från en bro- En bortkastad talang som hennes syns sällan i sådana här resonemang. Det tar inte bort den inspiration som någon som gått igenom svårigheter kan skänka. Men att se det på något annat än individplanet sätter sig min socialkonstruktivistiska hjärna emot.

    För min del skulle jag i alla fall gärna slippa och ha sluppit allt vad depressioner och självdestruktivitet heter, och tror att jag skulle ha vunnit på det. Även karriärmässigt.

  5. Rebecca: Jupp. 🙂

    Amanda: Jag håller med dig helt och fullt (förutom att jag inte har en socialkonstruktivistisk hjärna). Finns inget att tillägga, men tycker verkligen att det du uttrycker sätter fingret på det jag tycker.

  6. Amanda: Jag kanske skulle ha beskrivit lite mer vad neuroticism är. Neuroticism är ett psykologiskt begrepp som avser en personlighetsegenskap som alla har mer eller mindre av. Att vara neurotisk är sålunda fullt normalt; man kan dock förstås vara det i såväl lägre som högre grad än de flesta andra. Neuroticism avser benägenhet till (irrationell) oro och ångest. Freud använde också begreppet (om än med en något annorlunda innebörd än hur man brukar använda det idag). Freud menade att det bästa man kan hoppas på är att vara ”normalneurotisk”. Även Freud menade alltså att det var normalt att vara neurotisk.

    Jag tror inte att personer som har haft det tufft har större potential än personer som inte haft det.

    Liksom du anser jag att mitt förflutna och min höga grad av neuroticism främst är en belastning och inte en tillgång. Jag håller däremot inte med dig om att de goda exemplen lyfts fram alltför mycket. Jag delar inte heller din syn på att det går dåligt för de flesta som gått igenom exceptionella svårigheter. Ska man undersöka det så behöver man kontrollera för andra faktorer som spelar in, t.ex. socio-ekonomisk status.

    Kanske har du rätt i det att de som det går väldigt bra för har bättre socio-ekonomiska förutsättningar än de som har det lika tufft men med lägre socio-ekonomisk status. Men det borde väl i så fall bara visa att socio-ekonomisk status är en starkare inverkande faktor än psykisk hälsa – alternativt att när man lider av psykisk ohälsa och samtidigt har en låg socio-ekonomisk status så försämras ens förutsättningar ytterligare jämfört med de som lider av psykisk ohälsa och har en hög socio-ekonomisk status.

    Svårigheter i sig skapar ju varken insikter eller styrka. Men bearbetningen av svårigheter och kampen för att lära känna sig själv och acceptera sina svagheter gör det. Omfattningen eller typen av svårigheter däremot tror jag är irrelevant.

  7. ”Det går dåligt för de flesta som gått igenom exceptionella svårigheter.”

    Det skrev jag inte. Däremot tror jag (utan att ha vetenskapliga belägg framför mig) att personer med psykisk ohälsa har större risk för förkortad livslängd och försämrad livskvalitet jämfört med genomsnittet av befolkningen, och att detta inte försvinner i ett trollslag när man blivit föreläsare.

  8. Vad jag tror Amanda ville belysa var att vi genom bloggar o föreläsningar endast tar del av erfarenheter från en liten del av alla de människor gått igenom ett rent helvete.

    Jag tror att merparten av berättelserna stannar inom en snäv cirkel av vårdare och närstående och därför aldrig når ut.

    (Har inte en aning om, eller hur SES inverkar)

    Ett sidospår:
    Personligen berättar jag ogärna något sammanhängande om de problem jag själv tvingats hantera under min resa genom livet. Jag tänker att man behöver inte tycka om sitt förflutna, men man behöver lära sig att acceptera det.

    Joseph Campbell träffade en gång en kanadensisk shaman (Igjugarsjuk) som ansåg att ”sann visdom bara kan existera långt bort från mänskligheten, i den stora ensamheten, och att den kan uppnås endast genom verkligt lidande”

    Vad jag tror att han menade var att vi förr eller senare måste möta oss själva, och att äkta visdom endast kan uppstå vid det mötet, jag håller därför fast vid en modifierad version av hans tankar. ”Det är endast i den stora ensamheten man finner äkta visdom”

  9. Amanda: Jag tror inte heller att människor som gått igenom svårigheter har större potential än andra Det är i grund och botten en märklig inställning eftersom få, om någon, människa går igenom ett liv utan att stöta på patrull någon gång. Däremot tror jag precis som Rebecca att det inte är själva svårigheterna i sig som är det ”givande” utan bemästrandet och hanterandet av dem.

    Du skriver att ”personer med psykisk ohälsa har större risk för förkortad livslängd och försämrad livskvalitet jämfört med genomsnittet av befolkningen, och att detta inte försvinner i ett trollslag när man blivit föreläsare.” Det håller jag fullständigt med dej om och det finns det ju spaltkilometer av forskning som styrker! Självklart har inte själva föreläsandet en helande förmåga, men det är ju faktiskt så att de allra flesta som drabbas av, också återhämtar sig från psykisk sjukdom. Det jag ser som stärkande i mitt eget liv är inte alla dödsfall och förluster och mitt självhat, utan min återhämtningsprocess. Det var då jag utvecklades. När jag slutade se mej som ett offer under orättvisa omständigheter. Sen kan jag självklart önska att jag kunnat förvärva de erfarenheterna under mindre smärtsamma omständigheter, men eftersom det bara är önsketänkande ser jag ingen anledning till att göra det. Jag har fått erfarenheterna, jag har blivit starkare och framför allt tryggare i mig själv – det räcker för mig. 🙂

    Robin: Mycket klokt. Jag ser det inte heller som att man behöver tycka om sitt förflutna, men man måste acceptera det. Man kommer aldrig någonsin att kunna fly ifrån det, och jag tror att man gör sej själv en stor otjänst om man ska gå och vara ”osams” med sin historia under många decennier. Även om det kan göra ont och ta tid att komma dit hän, har i alla fall för mig acceptans varit det bästa verktyget för att kunna leva fullt ut i nuet, utan att låta det förflutna störa.

  10. Innie: Jag tror vi är ganska överens 😉

  11. Vilken fin tråd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: