Skrivet av: rebeccamw | 2010/03/31

Tvångsvård – en balans mellan rättigheter och skyldigheter

Foto: Martin Cöster (2008)

Hur långt får man gå för att rädda en vuxen människas liv – mot den personens vilja?

Enligt företrädare från rättspsykiatrin i Sundsvall får man göra det som krävs. Inte bara för att hindra personen från att begå livshotande handlingar mot sig själv, utan också för att hindra personen från att åsamka sig själv allvarliga men icke livshotande skador. Om det krävs tvångshandskar – en illegal tvångsåtgärd – så ska det användas. Om det krävs bältesläggning eller isolering så ska detta användas. Vissa kliniker använder även gipsning av armar och ben för att förebygga att patienten skadar sig själv.

Tvångsvård är inte en självklarhet. Det är inte överallt  i världen som man tillämpar tvångsvård. Då har man själv ansvaret – även om det innebär att man avslutar sitt liv eller skadar sig så allvarligt att man aldrig kan repa sig igen.

Jag är en förespråkare av tvångsvård därför att jag anser att man måste försöka. Man måste ge människan en chans att tänka efter och få hjälp. Det är den funktionen tvångsvård bör fylla. Vad som däremot inte är okej är när man gång på gång tvångsomhändertar en vuxen person och använder alla till buds stående medel för att hålla henne eller honom vid liv. Förr eller senare måste man successivt börja släppa taget och ge tillbaka ansvaret till personen själv – oavsett vad personen då väljer att göra. Det handlar om att skapa en bra balans mellan samhällets skyldighet att måna om medborgarna och individens rättighet att själv få ta ansvar för sitt eget liv. Vi måste till slut släppa taget och låta henne gå om det är vad hon väljer att göra.


Responses

  1. Vad intressant att läsa om dina tankar! Jag hade faktiskt tänkt blogga om precis samma ämne och det kanske jag gör också (om jag hinner och orkar ta mig samman). Jag tror också att tvångsvård är en nödvändighet för att vi ska kunna uppfylla enkla humanitära normer i samhället. Samtidigt så värderar jag självbestämmande, integritet och rättssäkerhet högt – så för mig handlar det om att göra så goda avvägningar som möjligt mellan dessa olika värden. Det gör mig för övrigt ont att läsa om din pappa. Så ska det inte behöva sluta för någon människa.

  2. Kanske kommer det alltid att begås fel så länge man ger någon den makten över en annan människas liv. Jag hoppas i alla fall att det går att skapa ett regelverk med så många möjligheter till eftertanke och ifrågasättande som möjligt, både inom sjukvården och kriminalvården. Såg Lo Kauppis ”Bergsprängardöttrar” på Pustervik nyligen med Hanna (+pojkvän) och Sara. Läskig och bra om övergrepp mot människors integritet inom kriminalvården.

  3. Sofia: Hoppas du skriver om ämnet också för det skulle vara himla intressant att läsa. Tack snälla du för dina vänliga ord om min pappa.

    Amanda: Jag har faktiskt varken läst Lo Kauppis bok eller sett hennes föreställningar. Har förstått att både och är väldigt tunga. Kanske framöver nån gång.

  4. Detta verkar vara ett intressant dokument om tvångsvård vid missbruk:

    http://www.sou.gov.se/missbruk/pdf/Rapporter/Oversikt_tvangsvard_missbruk.pdf

    Här finns även ett internationellt perspektiv med siffror på hur många länder som har tvångsvård.

    • Katarina: Tack för den mycket bra länken! 19 av 24 europeiska länder verkar alltså tillämpa tvångsvård för missbrukare. Och tvångsvård för missbrukare verkar ganska entydigt visa på en positiv effekt jämfört med frivillig vård; vården fullföljs i högre grad, högre överlevnad och oftare nykterhet vid uppföljningar efter vårdtiden.

      Något jag snappade upp i dokumentet var även detta:

      ”Man kan tänka sig att de mest uppgivna och självdestruktiva tycker att de vet – kanske alltför väl – hur illa det står till, och att de inte påverkas i positiv riktning av ökad insikt om sina problem. Deras problem skulle då inte vara brist på insikt utan snarare brist på hopp.”

      Man måste tro på att det är möjligt för en själv, att det finns hopp för just ”mig”. Kanske är det därför tolvstegsrörelsen har så positiva resultat jämfört med andra behandlingsinsatser – i tolvstegsrörelsen ingår ju vanligen att de i behandling träffar personer som redan tagit sig ur ett missbruk. På så vis kanske de ibland bidrar med det hopp som behövs? En liknande linje borde kunna vara effektiv även inom psykiatrin.

      • Roligt att dokumentet kom till nytta :)! Att söka efter (och hitta) givande information är faktiskt ett av mina intressen…;) – särskilt om det handlar om ett engagerande och viktigt ämne, som i det här fallet.

        Jag vet inte om du känner till ett EU-projekt, EUNOMIA (European Evaluation of Coercive Measures in Psychiatry and Harmonization of
        Best Clinical Practice), syftet med detta har varit (följande är ett citat):

        ”(…) att analysera existerande variation i användningen av psykiatrisk
        tvångsvård, samt dess bakomliggande faktorer och effekter. Projektets frågeställningar har handlat om vilka det är som tvångsvårdas, i vilken omfattning tvång upplevs av patienterna, vilka tvångsåtgärder som används, vilket vårdresultatet är efter tre månader, vilka prediktorer
        som finns för ett positivt vårdresultat samt hur den internationella variationen ser ut i dessa avseenden.”

        13 psykiatriska verksamheter i tolv länder har deltagit i det nämnda projektet: Bulgarien (Sofia), Tjeckien (Prag), Tyskland (Dresden), Grekland (Thessaloniki), Israel (Tel Aviv), Italien (Neapel), Litauen (Vilnius), Polen (Wroclaw), Slovakien (Michalovce), Spanien (Granada och Malaga), Sverige (Örebro län) och England (East London).

        Här är länken till projektets hemsida:
        http://www.eunomia-study.net/

        Tyvärr är informationen på den ovan nämnda sidan knapphändig, jag tror att man får kontakta någon av de 13 verksamheterna för att få mer information om det resultat som studien gav.

  5. Jag tycker tvångsvård är väldigt komplicerat men är ändå förespråkare för det, där den tragiska berättelsen om din pappa är ett tydligt exempel på varför det ibland är nödvändigt (beklagar verkligen!). Som jag förstått det har så gott som alla världens länder någon typ av psykiatrisk tvångsvårdslagstiftning, men när det gäller tvångsvård för missbruk har jag ingen som helst koll. Däremot verkar ju rapporten länkad ovan matnyttig! Som jag förstått det går dock den internationella debatten allt mer emot ett fullständigt förbud mot tvångsvård vilket jag tycker är problematiskt. Det ÄR en kränkning att vårda någon mot hans eller hennes uttalade vilja, men jag vill nog ändå hävda att det är en ännu större kränkning att inte hjälpa den människa som inte själv kan förvalta sin autonomi.

    Ta patienten som lider av paranoid schizofreni till exempel. Med självklarhet är han eller hon mycket svårbehandlad och vägrar ta emot medicin – det är ju en del av sjukdomsbilden! Tvångsvård blir i de allra flesta fall nödvändig för att kunna häva de mest paranoida tankarna, för att därefter kunna övergå till frivillig behandling och medicinering. Det lidande som sjukdomen innebär tänker jag vara mycket större, och framför allt mycket mer långdraget och ett större risktagande, än det lidande som en kortvarig tvångsvård skulle innebära. Men någon enkel lösning där ingen hamnar i kläm eller mellan stolarna tvivlar jag på att vi kan finna.

    • Innie: Det är så alltså att de flesta länder har tvångsvård… Hmm, det trodde jag inte. Jag har skapat mig en bild mycket genom att jag fick det beskedet från neurologen i Tyskland, att de inte har tvångsvård där. Men det kanske de har trots allt även där (även för missbrukare), men att de t.ex. kanske inte kunde omhänderta en svensk medborgare utan anknytning till Tyskland.

      Håller med dig om att akuta ingripanden och kortvarig tvångsvård är en mindre kränkning jämfört med att säga: ”Nä du måste få bestämma helt själv så därför ingriper vi inte”. Men när långvarig tvångsvård blir det som håller individen vid liv så börjar det bli vanskligt.

  6. Stämmer det verkligen att det inte finns tvångsvård i Tyskland?
    Jag har varit på psyk ett antal gånger i Tyskland, men alltid ”frivilligt”. Hade jag inte instämt hade en domare tvångsinvisat mig. Många jag träffad som inlagd hade kommit med polisen och en domare hade bestämt hur länge dom skulle vara inlagda tills det skulle bli en omprovning.
    Är inte det samma sak som tvångsvård?

    • Tar mig friheten att skriva ett svar till dej och hoppas att Rebecca inte misstycker!

      Efter det här blogginlägget var jag (så klart) tvungen att gräva lite i tvångsvården internationellt. Jag hittade bla. en bra artikel från 2004 som jämför (dåvarande) EU-länders tvångsvårdslagstiftning, 15 stycken. I den artikeln framgår det att Tyskland precis som du uppfattat har en tvångsvårdslag. Däremot verkar vissa regler variera lite mellan Tysklands olika ”Federal States”. Artikeln jag läst heter ”Compulsory admission of mentally ill patients in European Union Member States” och är skriven av Harald Dressing & Hans Joachim Salize.

      En kanske liknande artikel som dessutom finns att få tag på lite enklare är den här http://www.iafmhs.org/files/Kallert.pdf från 2007. Den tycks utgå från EUNOMIA-projektet (Som Katarina M hänvisar till ovan) och inkluderar 12 av EU-länderna, vilket är samtliga EUNOMIAs deltagarländer.

  7. borninjune: Hej! Ja det verkar alltså inte bättre (fast det är ju bra!) än att jag hade fel – tvångsvård finns i Tyskland och Innie har bättre koll än jag så jag litar på henne när hon säger att tvångsvård nog finns i de flesta länder, dvs tvärtemot vad jag själv skrev i inlägget.

  8. Tvångsvård appliceras också på folk med mindre problem såsom psykoser med anledning av medicin bortfall. Och där släpper man inte taget. Det kan ta ca 4 månader att komma ur psykosen och under den tiden har man redan gått till domstol enligt lpt. Där prövas inlåsningen på basis av läkarens omdöme om patienten och vad patienten själv anför för skäl för sin sak. Eftersom det sker 3 veckor efter intagning kan patienten redan vara så frisk att han har sjukdomsinsikt och helt enkelt vidimerar läkarens bedömning.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: