Skrivet av: rebeccamw | 2010/01/28

Hur man döljer ett substansmissbruk II

Foto: Nadja von Bahr

Att erkänna sina brister och svagheter förväntas indikera sanning i ett välkänt kriteriebaserat verktyg (CBCA) som används för att analysera berättelser i syfte att kunna säga om de är sanna. Jag och min handledare genomför just nu en vetenskaplig studie där vi testar hur CBCA fungerar på berättelser av fängelseinterner. De flesta av de personer som deltog i studien hade en missbruksproblematik. Deras lögner innehöll faktiskt erkännanden av brister, men huruvida lögnerna innehöll fler sådana erkännanden än deras sanningar får vi veta först i januari.

Nu har vi de första preliminära resultaten. Det kanske tydligaste resultatet gäller kriteriet ‘nedvärdering av sig själv’ (self-deprecation). Om personen beskriver någon aspekt av sitt beteende (relaterat till händelsen) som opassande eller fel så är kriteriet uppfyllt och detta förväntas alltså förekomma oftare när en person talar sanning. Resultaten i den här studien pekar mycket tydligt i motsatt riktning: Det var i princip endast när en deltagare ljög som det förekom uttalanden i stil med; ”det var väldigt pinsamt det jag gjorde”, ”det var onödigt av mig att göra så”, ”det var ju jag som drog in de andra, så det är mitt fel att det gick som det gick”, ”det var så korkat av mig”, och ”det var inte direkt det perfekta brottet om man säger så”. Den typen av uttalanden förekom alltså oerhört sällan när en deltagare var sanningsenlig. Naturligtvis är ämnet och kontexten relevant, och man ska komma ihåg att detta är resultat på gruppnivå. En person ljuger ju såklart inte bara för att hon/han erkänner ett misstag.

Resultatet går i linje med vad tidigare forskning om CBCA visat. Kriteriet ‘nedvärdering av sig själv’ förväntas förekomma oftare i sanningar, men gör det de facto mycket sällan. I de studier där man överhuvudtaget funnit en skillnad mellan sanningar och lögner rörande detta kriterium så går det i linje med vårt resultat, dvs det förekommer oftare i lögner. Detta gäller alltså även i studier där vanliga studenter varit deltagare (antingen ingen skillnad alls eller också att kriteriet förekom oftare i lögner).

Hur tänker du själv? Är det inte så att vi är mer benägna att tro på någon som klankar ner på sig själv? Att vi mjuknar lite och blir överseende? Anhöriga till missbrukare känner nog väl till den här typen av självklander. Ska vi fortsätta köpa det? Eller är det dags att kräva att självklandret visar sig i agerande genom att personen faktiskt förändrar sitt liv och ser till att inte återfalla?

Referenser

Vrij, A. (2005). Criteria-based content analysis. A qualitative review of the first 37 studies. Psychology, Public Policy, and Law, 11, 3- 41.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: