Skrivet av: rebeccamw | 2010/01/09

Klar med litteraturuppsatsen

Arbetade med min litteraturuppsats till klockan 2 i natt. Nu är den klar och inlämnad. Det jag kikade på var hur de utsageanalytiska verktygen (lite förenklat kan man kalla det verktyg för lögndetektion, dock handlar det oftast om att detektera sanning och inte lögn) CBCA och Reality Monitoring (RM) fungerat på berättelser av misstänkta. De ‘misstänkta’ brukar vara studenter som får begå ett ”låtsasbrott” och sen ljuga eller tala sanning om det i en intervju.

I praktiken använder man utsageanalys på berättelser av målsäganden (offer) eller vittnen, dvs inte på misstänktas berättelser. I tyska rättegångar används CBCA sedan 50-talet i mål som rör sexuella övergrepp mot barn. Det är då alltid barnets berättelse som analyseras i syfte att bedöma sannolikheten att berättelsen är sann. Även i Sverige användes en liknande metod i rättegångar från 60-talet fram till 1992 (Arne Trankells metod för utsageanalys). Idag använder svenska domstolar kriterier som troligen inspirerats av CBCA och Trankells metod, men som ännu aldrig testats vetenskapligt (annat än i min c-uppsats).

De närmaste dagarna ska jag ägna åt att skriva klart min sista hemtenta i rättspsykologi. Den var ibland lite svårare än vad jag hade räknat med, men det ska nog gå an det också. Vi hörs igen när jag är klar med den. *Rebecca försöker vara en duktig student och loggar nu ut från Facebook och bloggen*

Referenser och lästips

Köhnken, G. (2004). Statement Validity Analysis and the ‘detection of the truth’. In P.A. Granhag & L.A. Strömwall (ed.), Detection of deception in forensic contexts (pp. 41-63). Cambridge: Cambridge University Press.

Masip, J., Sporer, S.L., Garrido, E., & Herrero, C. (2005). The detection of deception with the Reality Monitoring approach: A review of the empirical evidence. Psychology, Crime & Law, 11, 99-122.

Schelin, L. (2006). Bevisvärdering av utsagor i brottmål. Doctoral thesis. Stockholm University: Department of Law, Stockholm.

Strömwall, L.A. (2010). Assessing reliability by analyzing the verbal content: The case of Sweden. In P.A. Granhag (ed.), Forensic psychology in context: Nordic and International Approaches. Cullompton: Willan Publishing.

Trankell, A. (1967). Vittnespsykologins arbetsmetoder. (2:nd edition). Stockholm: Liber.


Responses

  1. *heja heja heja*

  2. ”Arbetade med min litteraturuppsats till klockan 2 i natt.”

    Önskar jag hade samma motivation och intresse för rättspsykologi som du 🙂

  3. Bra att du länkade till din C-uppsats, refererade precis till den i hemtentan!

    • Robin: Ojdå. Nu blir jag lite generad… Vad var det du tog upp och som du refererade till?

      • Citat ur min hemtenta:

        ”Due to the overlap between the techniques parts of CBCA and the supreme courts method have limited support from research. The support for the supreme courts method is however weak, and it currently do not exist any real proof that states that true and false testimonies differ in the ways that the supreme court had assumed (Diesen, 2008). In line with this
        Willén (2009), who has examined the ability to detect lies with the supreme courts method found that there was only a significant difference in clarity between true and false testimonies, true statements were clearer, all other criteria were however in her study not diagnostic of truth.”

        Se till att publicera uppsatsen i Uppsök och DiVA om du inte redan gjort det, all uppmärksamhet är av godo för blivande forskare.

  4. Robin: Tack för tipset om Uppsök och DiVA! Har inte hört talas om det förut och ska kika på det vid senare tillfälle. Vi har diskuterat att skriva om uppsatsen till en artikel och försöka få den publicerad. Får väl se hur det blir. Nu gäller masteruppsatsen i första hand, som vi även ska skriva en artikel av direkt. Den är ju bättre gjord, som du vet ;), när det gäller kodningen och interbedömarreliabiliteten.

    Det fanns andra diskriminerande kriterier än klarhet om man även tog hänsyn till faktorerna förhörserfarenhet respektive kön.

    Coolt att se sig själv som referens! 🙂

    Man kan ju förresten säga att det finns visst stöd för några av HDs kriterier om man tar i beaktning att kriterier som t.ex. detaljrikedom förekommer i CBCA (vilket ju är ett kriterium med mycket starkt vetenskapligt stöd).

  5. ”Det fanns andra diskriminerande kriterier än klarhet om man även tog hänsyn till faktorerna förhörserfarenhet respektive kön.”

    Sant, men det är inte relevant i det sammanhang i vilket jag diskuterar HDs metod.

    ”Man kan ju förresten säga att det finns visst stöd för några av HDs kriterier om man tar i beaktning att kriterier som t.ex. detaljrikedom förekommer i CBCA (vilket ju är ett kriterium med mycket starkt vetenskapligt stöd).”

    Due to the overlap between the techniques parts of CBCA and the supreme courts method have limited support from research.

    Det stycket hänvisar till det faktum att kriterier i RM förekommer i annan form i CBCA och HDs metod, (Diesen uttrycker sig däremot annorlunda).

    Jag tror att jag har koll på läget 🙂

    Lycka till med artikelskrivandet


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: