Skrivet av: rebeccamw | 2009/12/14

Lögnforskning som baserats på ex-kriminella som försöksdeltagare

Hösten 2008 skrev jag ett specialarbete i min tredje rättspsykologikurs. Det var en översikt om hur man använt personer med kriminell erfarenhet (eller misstänkta personer i autentiska brottsutredningar) som deltagare i lögnforskning (för den som är nyfiken kan man läsa översikten här: Lögnforskning som baserats på fängelseinterner som försöksdeltagare eller på autentiska förhör med misstänkta gärningsmän). Till översikten hittade jag totalt 11 sådana studier. Sedan dess har ytterligare någon publicerats, och jag har även kommit över någon som jag tidigare missat. Idag känner jag därför till totalt 17 studier inom lögnforskning som använt personer med kriminell erfarenhet (eller autentiska misstänkta) som deltagare. Då räknar jag naturligtvis inte med studier som rört polygraftestning.

En studie av de 17, som inte omnämndes i mitt specialarbete, finns med i den översikt jag just nu håller på att skriva. Den översikten lägger jag väl också ut här när den är klar i januari. Den blir dock på engelska (om jag inte får krupp snart och skriver den på svenska ändå av ren frustration över mina otillräckliga engelskakunskaper) eftersom den är en förberedelse inför min masteruppsats som jag ska försöka skriva på engelska.


Responses

  1. Jag kom att tänka på en sak när jag läste det här, som egentligen inte har med inlägget att göra men jag kör på ändå 😉

    I rubriken skriver du ”ex-kriminella…” – vad är det eller när blir man det? Jag tänker; med självskadebeteende är det ju svårt att veta när man är en ”ex-zebra” eller fd. självskadare, en alkoholist kallar sej ofta nykter alkoholist och någon som haft anorexi blir ofta en ätande anorektiker. Självklart med undantag, men ofta är gränsen mellan aktivt, passivt och passerande beteende svår att dra. Hur ser du på det med kriminalitet? När blir man en ex-kriminell? När man suttit av ett ev straff? Direkt efter att den faktiska kriminella handlingen (ex. rån/stöld/misshandel…) avslutats? När man hållit sej från den kriminella banan ett visst antal månader eller år?

    Vore spännande att höra dina tankar, det är ju ett område jag känner mej helt grön på men dina inlägg får mej att fundera och vända och vrida 🙂

    • Innie: Du är bra på att ge mig uppslag till nya inlägg! 🙂

      Jag brukar vanligen inte använda mig av begreppet ”ex-kriminell”, och inte heller ”kriminella personer” om jag menar t.ex. fängelseinterner. Dels för att ”kriminell” är ett epitet som känns nära förnippat med person, dvs att det skulle vara sådan personen är, och att det är stigmatiserat. Dels för att en fängelseintern kan vara både ”kriminell” och f.d. kriminell, dvs vi vet inte huruvida personen avslutat sin brottsliga bana eller inte. Dessutom kan man ha kriminell erfarenhet utan att ha varit dömd, och man kan ha varit dömd utan att ha någon kriminell erfarenhet (dvs att man dömts oskyldig).

      Jag brukar därför använda det lite mer omständliga ”personer med kriminell erfarenhet”. Det blir jobbigt i längden dock så man behöver lite andra ord att välja mellan.

      Huruvida man är f.d. kriminell eller inte blir nog i slutänden upp till personen själv att avgöra. Bara personen själv vet var hon/han har sina sympatier och om hon/han befinner sig i en paus mellan att begå brott eller huruvida det hela är avslutat. Det borde väl vara ungefär likadant med självskadebeteende? Eller vad tänker du?

      Min handledare använde förresten ordet ”offenders” när han presenterade vårt arbete på en internationell konferens. Jag gillade det. På svenska blir det ju ”lagöverträdare”, vilket väl är ett bättre ord egentligen, mycket mindre stigmatiserat också.

  2. Mm, då tänker vi nog ganska lika för jag gissade att det hade mer med den enskilda personens tanke/känsla/uppfattning är någon magisk tidsgräns eller liknande. Jag ser egentligen samma problem med epitet när det gäller SSB och ÄS – att beskriva någon som ”självskadare” eller ”anorektiker” är egentligen ruskigt destruktivt, men det är onekligen omständligt att alltid välja ”person med självskadebeteende/ätstörning”.

    Över lag tycker jag engelskan har bättre fackord och -uttryck vilket är ytterligare ett skäl för att jag vill skriva på engelska (men jag upptäckte härom dagen att min dator visst tappat bort sitt engelska stavprogram – typiskt negativt – skriva uppsats på engelska utan stavkoll känns risky!) ”Offenders” är ett exempel på ett sånt bra ord som både på ett bättre sätt ringar in det man vill uttrycka, men också innebär en avsevärt lägre grad av stigmatisering. När jag nyligen skrev hemtentan om hämnd/förlåtelse höll jag på att bli tokig på alla halvtama svenska översättningar – det finns inga bra som beskriver den som utfört en negativ handling (?!?!?) och den som blivit ”offended”. Helt hopplöst 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: