Skrivet av: rebeccamw | 2009/12/02

Vanvård inom rättspsykiatrin

Jag vill uppmärksamma något som framkommit under en konferens hos Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i Stockholm i måndags (30 november 2009). Mårten Gerle, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen, berättade om vad han sett under sina besök den senaste tiden på rättspsykiatriska kliniker runtom i landet:

  • Patienter som fått ligga fastlåsta i ”västbälten” som innebär att kroppen är helt fixerad och att patienten överhuvudtaget inte kan röra sig.
  • Patienter som fått armarna gipsade från axeln och nedåt för att inte kunna skada sig. En patient hade även fått sina ben gipsade av samma anledning.

Patienter hade i vissa fall även händerna fastlåsta med handklovar bakom ryggen. Tidigare har det även framkommit att man inom rättspsykiatrin använder bl.a. låsta ”handskar” som gör att patienten inte kan använda sina händer överhuvudtaget, och som patienten kan tvingas ha på sig dygnet runt. Man brukar tydligen även tvångshjälmar.

Enligt Thérèse Nilsson och Sofia Åkerman handlade detta ovan om patienter som vårdats enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) inom rättspsykiatrin, dvs personer som inte är där på grund av att de begått brott utan för att allmänpsykiatrin inte ansetts räcka till. Hur de patienter behandlas som vårdas enligt LRV (Lagen om rättspsykiatrisk vård), dvs personer som är dömda till vård på grund av att de har begått brott, har ingen ännu granskat. De vårdas ju dock på samma kliniker och ibland på samma avdelningar, så det finns skäl att tro att även de utsätts för samma slags övergrepp.


Responses

  1. I vissa fall används säkert liknande tvångsåtgärder även på LRV-patienterna. Av det vi fått fram handlar det dock i högre grad om att LPT-patienterna utsätts för de räknats upp nu, helt enkelt för att stävja deras självdestruktivitet. Flera uttalanden från klinikerna har ju hävdat att LPT-patienterna är ”mer problematiska” på det sättet, och beteendet finns inte hos LRV-patienterna i alls lika hög utsträckning. Med undantag självklart, ett flertal patienter finns ju som hamnat på RPK efter flera år med LPT på vanliga psyk som tänder eld i en papperskorg och döms för mordbrand. Där finns ju grundproblematiken kvar, oavsett vårdform. För LRV-patienterna används snarare isolering (ibland lagligt, ofta säkert i olaglig utsträckning) men framför allt sk. midjebälte där armarna låses fast i ett bälte kring midjan. Det används hos de allra mest utåtagerande patienterna för att undvika isolering. Vi har läst några granskningsfall från Socialstyrelsen där kliniker valt att använda midjebälte och på så vis möjliggjort för patienten att vistas fritt på avdelningen, men att också kunna gå ut utomhus med personal. Utan midjebältet har patienterna tvingats isoleras pga av upprepad misshandel av medpatienter/personal. Socialstyrelsen kritiserade visserligen användandet eftersom det handlar om en oreglerad metod, men kunde ändå se att det i dessa specifika fall var mer humant med midjebälte än isolering.

    Slutsats; utifrån de samtal med och skriftliga utlåtande från patienterna vi läst, och efter de granskningsfall vi tagit del av så kan man med relativt hög sannolikhet säga att illegala tvångsåtgärder används även för LRV-patienter. Illegalt tvång är alltid lika illa, oberoende av patientgrupp, men för LRV-patienterna handlar det sannolikt (och förhoppningsvis!) om en mer begränsad utsträckning och absolut om andra typer av metoder, då tvånget i högre utsträckning handlar om att skydda medpatienter och personal, än patienterna själva.

    • Innie: Fast den information ni har om vilka tvångsåtgärder som används för LRV-patienter baseras väl främst på vad ni fått veta från LPT-patienter (förutom granskningsfallen ni läst)? Information från LRV-patienterna själva saknas ännu. Vi ska ju även ha i åtanke att det tydligen finns avdelningar för endast LRV-patienter också, varifrån LPT-patienterna ni varit i kontakt med inte kunnat rapportera. Det krävs ordentliga utredningar kring rättspsykiatrin tycker jag. Vi ska inte nöja oss med att höja våra röster endast för dem vi lättast känner sympati för.

      När man döms till rättspsykiatrisk vård är det mycket vanligt att man tidigare haft kontakt med allmänpsykiatrin. Så uppenbarligen finns det en kvarliggande grundproblematik även för LRV-patienter.

      • Självklart ska rättspsykiatrin granskas rakt igenom, det är uppenbart att allt för mycket konstigheter pågår bakom de stängda dörrarna som drabbar samtliga patienter som vårdas där. Det är vi fullkomligt eniga i!

  2. Ett tråkigt steg i fel riktning rapporterades i media för några dagar sedan: Kammarrätten i Göteborg har gjort det lagligt för personalen på Rättspsyk i Växjö att beslagta mobiltelefoner och förbjuda privata mobiler och datorer. Tidigare har både Socialstyrelsen och länsrätten motsatt sig ett sådant förbud. Försvararna hävdar att det minskar narkotikamissbruket bland patienterna, men hur 17 det går till är en gåta – de skryter nämligen också med att patienterna har fri tillgång till fast telefon på avdelningen, och telefonbås där de får tala ostört.

    • Amanda: Jag vet faktiskt inte alls hur det fungerar på rättspsykiatriska avdelningar. Men när jag 1995 var placerad på låsta avdelningar på §12-hem så innebar den fasta telefonen och telefonbåset 10 minuters telefonsamtal per dag. Alla telefonsamtal kunde alltid avlyssnas. På den ena avdelningen stod personal bredvid och lyssnade. På den andra avdelningen gjorde man det i vissa fall, i andra fall kunde man få prata i enskildhet men då kunde personalen inifrån ett bås med pansarglas (varifrån de observerade den som pratade i telefon) när som helst avlyssna samtalet genom att koppla in sig på det.

      Det låter troligt, tänker jag spontant, att samma möjlighet till avlyssning finns på rättspsykiatriska avdelningar. I så fall har de ju säkert rätt i det att förekomsten på avdelningen av t.ex. narkotika kan minska genom förbudet av mobiler etc.

  3. Amanda:
    Jag ska faktiskt begära ut den domen så snart jag hinner för jag kan inte för mitt liv förstå hur det gått till. Att avdelningen vill kunna begränsa telefonsamtal är ju i sig inget konstigt när det handlar om att hindra brott, det som är märkligt är ju hur 17 Kammarrätten har tolkat rådande lagstiftning. I den är det tydligt att åtgärder som dessa inte får vara generella utan måste ordineras och motiveras för varje enskild patient. Vill man få tillstånd att skapa generella förbud får man väl börja med att ändra lagen, inte med att vidga betydelsen av den samma. Men men, jag är ingen jurist men det ska bli grymt intressant att läsa deras resonemang. 🙂

  4. I Växjö är regeln att varje patient får ringa maximalt tre samtal per dag om maximalt 20 minuter. Tillämpningen varierar dock.

    • Henrik: På vilket sätt varierar tillämpningen?

      Personligen förstår jag inte riktigt poängen med att inom vården (§12-hem eller rättspsykiatri) överlag begränsar antalet telefonsamtal eller hur länge man får prata. Jag tror att man kan bli mer hjälpt i sin livskamp om man känner att man får ha lite integritet, får välja och bestämma själv och får ha kontakt med människor som gör en gott.

      • Tillämpningen varierar på så vis att endast delar av personalen bryr sig. Vissa är regelryttare, andra bryr sig inte. Det varierar – vågar jag påstå – högst väsentligt. (Jag har en anhörig som vårdas på kliniken enligt LPT – därav min insyn).

        Med reservation för att inte ha läst Kammarrättens dom i mobilfrågan – rättspraxis kan härmed ha ändrats – är det i övrigt olagligt, och mycket allvarligt, att begränsa en patients rätt att kommunicera. Vad som rätteligen kan anföras är att telefonikostnadena får begränsas; om någon patient skulle vilja ringa betalsamtal eller dyrbara utlandssamtal så skulle man kunna kräva att patienten själv får betala detta – dock aldrig förhindra det. Vidare kan man alltid hävda att ”telefonresurserna” måste fördelas rättvist mellan patienter. Det är helt legitimt att alla patienter får samma rätt att använda de tillgängliga patienttelefonerna.

        Dessvärre är reglerna mycket tänjbara och den rättspsykiatriska vården har fått ett tolkningsföreträde…

  5. Hej!
    Har egen erfarenhet av rättspsykiatrin i Växjö med flera.
    Jag blev dömd för mordbrand och jag skadade mig rejält.
    Personalen gjorde ingenting.
    Nu är min syster där och behandlingen är hård. Hon har varit där i snart tio år och hon blir inte bättre.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: