Skrivet av: rebeccamw | 2009/11/10

Om att stå ut

Foto: Thomas Saeys

Foto: Thomas Saeys

Och stå ut, tänkte han efteråt, det är ett ord utan täckning. En sorts utrop bara. Man står ut. Man lägger två fingrar på det som har hänt och känner det.

Så skriver Kerstin Ekman i sin bok Händelser vid vatten. Jag frågade i mitt föregående inlägg hur vi handskas med svåra känslor som ångest. Ett av alternativen var ”Jag står ut”, och det var den näst vanligaste strategin för att hantera de svåra känslorna.

Det är svårt att beskriva hur man gör när man står ut. Det är ord utan täckning. En sorts utrop bara. Man möter det som händer och låter det drabba en. Man låter det storma utan att försöka hindra det. Man håller ögonen öppna och ser ovädret, är mitt i det. Man känner det.

Oväder passerar. Det ligger i dess natur. Man behöver en stund att samla sig efteråt. Kanske hinner då rädslan ifatt. Kanske skuld. Skam. Man låter också det hända. Man lägger två fingrar på det som har hänt och känner det.

En utav de viktigaste förändringarna jag åstadkommit i mitt liv är att jag utvecklat en förmåga att stå ut med de känslor jag har. På Zebraforum, ett självhjälpsforum på webben för personer med självskadebeteende eller ätstörningar, kommer ofta frågan: ”Hur gör jag för att stå ut? Hur gör jag för att inte skada mig nu?”. På den andra frågan handlar svaren oftast om förslag på saker för att distrahera sig från känslorna. Men på den första frågan finns det nog inget bättre svar än att man är i det och står ut. Man står ut. Någon hemlig lösning som ”alla andra verkar känna till” finns inte. De känslor vi har behöver vi nog förr eller senare helt enkelt lära oss att möta i sin råa form. Vi behöver lära oss att stå ut tills stormen dragit förbi. Och vi behöver lära oss att känna tillit till att oväder faktiskt passerar, även om det ibland dröjer kvar i flera dagar, nätter eller veckor.

Elisabeth Rynell i romanen Hohaj: När min tanke fått fingrar, fått grepp, ska jag ta mig härifrån. Jag ska gå, in i mitt liv igen. Det är vad en människa måste.


Responses

  1. Jag tänker att samma svar på ett sätt även gäller för hur man står ut… att man står ut genom att göra olika saker, då fokuserar man ju på något annat än just ‘stå ut’-känslan.

    kram

  2. Intressant inlägg. Jag tänker att saker som gör det lättare att stå ut när det är jobbigt är: erfarenhet att det finns bättre stunder i livet (det jobbiga kommer inte vara för evigt), att man lär sig känna igen och skilja ut de olika känslorna så att man t.ex. kan bemöta ledsenhet med tröst och försöka omsätta ilska i kreativitet, och vissheten om att man är värdefull även om man har ”konstiga” känslor.

    Ägnade större delen av veckans terapipass åt den sista av dessa förmågor.

    • Amanda: Ja det är ju en väldigt viktig förmåga att ha – att kunna skilja sina egna känslor åt för att välja hur man ska handskas med dem! I det ligger kanske också lite att kunna spåra känslans ursprung. T.ex. ”Jag förstår inte vad det är jag känner nu… När kom känslan? Jo, det var under mötet med Pelle tidigare idag. Vad var det han sa? Att jag var konstig, men sen så skrattade han och jag också. Hmm… Blev jag ledsen trots allt? Jo men nu känner jag igen känslan faktiskt. Jag blev jätteledsen därför att jag ju är så rädd hela tiden för att vara konstig, så trots att han nog inte menade annat än att skoja så tog jag åt mig, och sen dess har jag känt mig ledsen.”

      Känslor kan ju vara så lika varandra att man förstår vad det är för slags känsla först när man inser när den uppkom.

  3. Vilket bra citat, väldigt träffande!

    Jag försöker oftast stå ut genom att distrahera mig. Och det kan hjälpa mig att stå ut att påminna mig själv om att jag haft liknande jobbiga känslor förut, och att de gått över. Alltså kommer det gå över även denna gång.

  4. Hanna och Märta Kajsa: Vad det innebär att ”stå ut” betyder nog olika saker för olika människor. Jag har t.ex. för mig att Sofia Åkerman i sin skillslista kallar distraktion för ”att stå ut”, vilket ju överensstämmer med det som ni båda skriver. Men själv tänker jag mig det lite annorlunda.

    Jag tror det är viktigt att kunna växla mellan att distrahera sig och att stå ut. Främst för att det inte alltid hjälper att distrahera sig, för att känslorna eller tankarna är så påstridiga att det helt enkelt inte går att rikta koncentrationen mot något annat. Då är det viktigt att ha förmågan att också kunna stå ut, att bara vara i det svåra precis så skyddslös och maktlös som vi alla ibland är inför livet. Så jag personligen skiljer alltså de två begreppen åt, distraktion och att stå ut, men båda förmågorna är nog lika viktiga att ha.

  5. Vilken bra blogg du skriver – jag är också ex drogmissbrukare och pluggar även psykologi på masternivå i London. 🙂

    • Sofia: Vad roligt!! Nu blir jag sådär entusiastisk som jag ofta blir och vill veta allt genast precis som ett litet barn!! 😀 Får väl föja din blogg helt enkelt och portionera ut frågorna lite successivt istället… Tack för din kommentar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: