Skrivet av: rebeccamw | 2009/10/26

Kognitiv dissonans – en mental disharmoni

Foto: Malin Göteman (2008)

Foto: Malin Göteman (2008)

Konsekvens mellan mål och beteende

Hos människan finns ofta en längtan efter att vara och uppfattas som en konsekvent varelse. Vi vill att vår inställning till livet, våra attityder och beteenden ska överensstämma med varandra. Detta är något som många menar skapar en drivkraft hos oss till förändring.

Du har lovat dig själv dyrt och heligt att äta nyttigt hädanefter. Bra mat och regelbundna måltider. Om du blir sugen på något mellan måltiderna så ska du ta en frukt, det har du bestämt dig för. Så kommer fredagen, och du har haft en tuff vecka. Träffar en vän på café och hoppar över lunchen. Hoppsan vad den där bakelsen ser lockande ut… Du äter den med ett styng av dåligt samvete inför dig själv. Dagen därpå träffar du på en annan vän som frågar hur det går med brytandet av dåliga matvanor. Du känner dig tvungen att erkänna ditt felsteg dagen innan. Lite generad säger du dock snabbt: ”Men äsch, vad gör väl det egentligen? Min hälsa är ju i alla fall bättre än både Peters och Lisas!”.

När vårt beteende inte överensstämmer med vår egentliga inställning eller våra mål i livet så finns det en psykologisk teori som säger att det uppstår en slags mental disharmoni hos oss, s.k. kognitiv dissonans. Denna disharmoni vill vi komma tillrätta med. Man talar om fem olika tekniker för att lösa upp disharmonin:

Förändrad attityd (t.ex. ”jag behöver inte riktigt anstränga mig egentligen, min hälsa är ju i alla fall bättre än Peters!”).
Förändrad syn på beteendet (t.ex. ”det var ju en väldigt liten bakelse”).
Göra tillägg som överensstämmer med målet/attityden (t.ex. ”en bakelse innehåller ju fett och man behöver faktiskt fett i sig också”).
Förminska problemet som den inre konflikten innebär (t.ex. ”men herregud det finns ju folk som svälter så vad spelar väl det för roll om jag äter en bakelse eller inte!”).
Förminskade valmöjligheter (t.ex. ”det fanns verkligen inget där jag kunde äta som var nyttigt och jag var ju tvungen att äta nånting, annars hade det ju blivit oartigt gentemot min vän som jag skulle fika med”).

Enligt kognitiv dissonansteori tenderar vi även att förändra vår inställning till sådant vi lidit för, betalat mycket för eller lagt ned mycket kraft på – vi börjar helt enkelt gilla sånt som har varit kostsamt för oss. En vanlig inställning till sitt förflutna om man har haft det mycket tufft är ju t.ex. att det är en viktig erfarenhet som man inte skulle vilja vara utan.

Att framkalla kognitiv dissonans för att öka motivationen

Inom Kriminalvården har idag all personal som arbetar nära de dömda/misstänkta tränats i en samtalsteknik som heter Motivational Interviewing (MI), s.k. motiverande samtal. En viktig del i tekniken är att framkalla kognitiv dissonans hos personen man samtalar med. Genom att göra det tydligt för personen hur beteendet inte överensstämmer med målet personen har så skapas ofta en motivation till förändring. Även inom KBT arbetar man med att framkalla kognitiv dissonans. Så snart en person börjat agera för förändring ska man dock inte längre inducera kognitiv dissonans utan istället arbeta med stöd och peppning. En del universitet har kurser i motiverande samtal, t.ex. har Luleå Tekniska Universitet en distanskurs i MI.

Jag tänker mig att vi i våra privatliv på samma sätt kan arbeta med att framkalla kognitiv dissonans. Kanske kan man t.ex. med jämna mellanrum ställa sig frågan om huruvida ens beteende faktiskt överensstämmer med den livsinställning eller det mål man har. Om det är viktigt för mig att klara tentan på en kurs så innebär det att jag måste plugga. Om jag istället gör en massa andra saker så går det stick i stäv med mitt mål. När jag påpekat detta för mig själv så kan jag använda någon av de fem teknikerna ovan för att fixa till mitt dåliga samvete (min mentala disharmoni). Eller också kan jag börja plugga, dvs se till att förändra mitt beteende så att det går mer i linje med mitt mål.

Referenser

Brehm, S.S., Kassin, S., & Fein, S. (2005). Social Psychology. Boston: Houghton Mifflin.

Gyllenhammar, C. (2007). Bryta vanor: Kognitiv och beteendeinriktad behandling vid missbruk och beroende. Stockholm: Natur och Kultur.

Göransson, B. (2008). Psykologi inom kriminalvården. I P.A. Granhag, & S-Å. Christianson (red:er.), Handbok i rättspsykologi (ss. 517-530). Stockholm: Liber.


Responses

  1. Jag får lite dåligt samvete när jag läser detta intressanta men ack så sanna blogginlägg!

  2. Hehe, man känner sig nästan lite avslöjad. Men bakelser ska man äta när man vill, för det är gott.

  3. 🙂 Ja, visst kan man känna sig lite påkommen. Jag känner likadant förstås!

    Jo, bakelser är ju goda, och en bra utgångspunkt kan väl vara att man ska unna sig sånt lite då och då.

  4. Bah! Nu fick du mig att tänka ett varv till..

  5. Men man ska väl ha i åtanke att en förändrad inställning till problemet faktiskt också kan vara helt sunt ibland. Det handlar väl mest om att vara medveten om varför man ändrar inställning – gör jag det för att fly/slippa ta itu med problemet eller gör jag det för att vara snäll mot mig själv? Så tänker jag i alla fall.

  6. Att framkalla vad du benämner som ”kognitiv dissonans” hos såväl mig själv som hos andra, ser jag som livets förnämsta metod och tillika meningen i sig. Inte för att finna adaptiva vägar att passa in i vårt tvivelaktiga konsensus, utan för att ständigt granska, utröna, ompröva och i förekommande fall revidera. Det är lite av vad Husserl kallar fenemenologisk epoché. Förr eller senare drabbar det även begreppen med vilkas hjälp man granskar.
    Personligen har jag svårt att förstå tidens vurm för det kognitiva. Det förminskar människan till men för skildringens rikedom. Men det kommer att gå över. Om trettio år laborerar vi med andra begrepp. Pendeln slår.

  7. Haha, jag tentar på det här om tre timmar och försökte hitta ett vettigt svar på en gammal tentafråga ”Vilken slags motivation kognitiv dissonans ger upphov till” och hamnade hos dej. Mycket passande och tack för hjälpen 😉

    • Innie: Haha vad lustigt! Hoppas du fick lite användning för det och att det gick bra för dig på tentan. Jag tänkte på dig och höll tummarna.

  8. Enligt en undersökning så ska man helst vara en staty för att ses som normal Detta var väl inget att gnälla över?

    • G: Inget att gnälla över så länge man får sina poäng på tentan åtminstone. 😉 Och ja, jag håller med dig och jag har nämnt det här på bloggen flertalet gånger – normalitet är ett mycket underligt begrepp. Kognitiv dissonans dock är ett av många psykologiska begrepp som beskriver något fullkomligt ”normalt” (eller ”vanligt” om man föredrar det) hos oss människor.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: