Skrivet av: rebeccamw | 2010/10/10

Tack!

Foto: Sufi Nawaz

I augusti 2009 startade jag denna blogg. Nu har den redan hunnit leva på övertid en stund eftersom tanken varit att stänga den efter ett år. Nu är vi en bit in i oktober. Det har blivit dags att runda av och fälla ned ridån.

Jag säger tack och lyfter på hatten för alla er läsare som troget och otroget följt min blogg. Det har varit fantastiskt roligt att skriva och att höra från er via kommentarer och mejl! Jag kommer att sakna såväl skrivandet som responsen från er. Stort tack för ert engagemang!

Jag vill tacka alla som gästbloggat: Ida Hallgren Carlsson, Göran Hådén och Robin. Jag vill också tacka de personer som sagt ja till att i framtiden gästblogga men ännu inte hunnit göra så.

Ett varmt tack också till alla som uppmärksammat min blogg och länkat till den på olika sätt: vänner, bekanta och andra. Särskilt tack till Psykologstudent.se för spegling av bloggen. Speciellt tack också till Thérèse (Innie) Eriksson och Sofia Åkerman som återkommande uppmärksammat några av mina inlägg i sina bloggar.

Tack till alla jag känner och inte känner för de bilder jag fått publicera. Särskilt tack till Johan Rudolfsson och Hanna Pilbom som låtit mig använda deras bilder till bloggens sidhuvud. Särskilt tack också till Barbro Andréen vars fantastiska bilder jag många gånger fått tillfälle att använda.

Varmaste TACK till er allihop!

”How I treasure every minute,
being part of it, being in it,
with the urge to move on”

Lyssna på: Abba – Move On

Skrivet av: rebeccamw | 2010/10/06

Arbete pågår

Här var det visst tyst sedan över en vecka… Nästa vecka drar jag igång med en datainsamling, därav tystnaden. Denna vecka arbetar jag för fullt med alla förberedelser. Återkommer inom kort.

Nedan ett exempel på hur en vittneskonfrontation kanske inte riktigt bör gå till… ;) (Tack till min kollega för tipset!)

Skrivet av: rebeccamw | 2010/09/27

Nytt på (rätts)psykfronten

Bild lånad från Daily Mail

Teresa Lewis, 41 år och dömd för mord i USA, avrättades i förra veckan – trots att hon bedömts ha en begåvningsnedsättning. I USA får man inte verkställa avrättningar av personer med begåvningsnedsättning. Problemet i detta fall var att Teresa Lewis fått 73 och 70 på IQ-test, och under 70 bedöms som en begåvningsnedsättning. Som forskaren Karen Franklin påpekar finns dock ingen sådan magisk absolut gräns inom psykologin att man kan tala om över eller under 70 på det viset. Det är sällan (aldrig?) meningsfullt att prata om en sådan exakthet när det gäller psykologiska mätinstrument. Inom juridiken däremot vill man ha antingen eller, svart eller vitt. Psykologiska gränser tolkade av jurister kan ibland få förödande konsekvenser. Klockan 21:13 lokal tid (Virginia, USA) den 23:e september avrättades Teresa med en giftinjektion. 1-4 poäng mindre på IQ-testen hade räddat hennes liv. Läs mer i Daily Mail och på Wikipedia.

Sverigedemokraterna (SD) röstades in i svenska riksdagen. Detta kan få konsekvenser för svenska rättsväsendet. Bland annat får vi fler nämndemän från SD i våra domstolar – i våra brottmålsdomstolar såväl som i migrationsdomstolen. SD förespråkar bland annat införandet av livstidsstraff utan möjlighet till benådning eller tidsbegränsning, och offentliga register över personer dömda för sexualbrott mot barn. Sverigedemokraterna säger således: En gång dömd, för alltid dömd – och samma sak ska gälla den dömdes anhöriga och släkt. In i våra domstolar kan vi alltså förvänta oss att nu få fler nämndemän som är för t.ex. dödsstraff. Fler nämndemän som kan förmodas applådera avrättningen av Teresa Lewis. Läs mer i Juridikbloggen och läs professor Christian Diesens debattinlägg.

Foto: Ann-Kathrin Rehse

Hyllorna som är märkta ”Fristående kurser” i studentköket på min institution är ständigt fulla av gamla psykologstudenters kvarlämnade muggar. Studenterna som läser fristående psykologikurser vet inte alltid att skolans lunchrum är till också för dem: ”Jag trodde det bara var för psykologstudenterna”. Själv trodde jag också det i början. Kanske är det inte så konstigt när man betänker att det överallt på institutionen står skrivet: ”för psykologstudenter”. Även kåren på institutionen representeras såvitt jag vet endast av programstudenter. Får man tro informationstavlorna utanför lunchrummet är det heller inte möjligt för psykologistudenter på fristående kurser att delta i kårarbetet på institutionen. Tills alldeles nyligen stod det även på institutionens hemsida tydligt skrivet att kårarbetet var för och av psykologstudenter. Detta trots att man på kårens egen hemsida tydligt kunde läsa att ämnesgrupperna är till för alla studenter på en institution.

Universitetet är fullt av mer eller mindre outtalade rutiner. Detta kan nog drabba studenterna på fristående kurser hårdare än programstudenterna. Man har mindre lärarledd tid, hinner inte lära känna varandra och det är större genomströmning av studenter vilket gör att information inte sprids via någon djungeltrumma. Min erfarenhet är att studenter på fristående kurser överlag får mindre serverat och i större utsträckning själva behöver lära sig hur det fungerar. Känner man ingen som har koll på hur det kan eller brukar fungera så är det därför lätt att gå miste om intressanta möjligheter.

Till exempel delar man på min institution varje termin ut förslag på uppsatsämnen till de som läser psykologprogrammet. De får en liten broschyr med förslag från handledare som söker studenter till ett visst uppsatsämne. Forskare har nämligen ofta data liggandes som ingen hinner bearbeta, så de bara väntar på att en ambitiös student ska vilja hugga in på deras material. Såvitt jag vet får dock inte de som läser fristående kurser samma broschyr. Där blir det istället upp till studenterna själva att överhuvudtaget komma på idén att fråga en handledare efter denna möjlighet. I linje med detta uppmärksammas programstudenternas uppsatser stort vid examination, medan studenter som skriver kandidat- magister- eller masteruppsatser sitter ensamma i ett undanskymt litet grupprum med endast opponenten närvarande.

En annan svaghet är bristande information om forskarutbildningen. Enligt vad jag hört från vänner på institutionen som läser programmet så får de ofta information om forskarutbildningen. På de fristående kurserna däremot – trots att fristående kurser har mer forskningsinriktning än programmet – fick vi endast vid ett tillfälle på fyra års heltidsstudier besök av någon som informerade om att det finns något som heter forskarutbildning. Flera av mina kurskamrater lyssnade förvirrat men utan att lyckas förstå vad detta var för en konstig slags utbildning som inte finns med i kurskatalogen. ”Vaddå, är det en programutbildning eller? Vad blir man efter det då?” Informationsbesöket föll snabbt i glömska. Troligtvis för att det var omöjligt att vid ett enda malplacerat informationstillfälle ens greppa att forskarutbildningen är ett reellt alternativ också för den som inte redan är insatt i hur det fungerar på universitetet.

Studenter på fristående kurser ställs även inför andra situationer som kan vara annorlunda än för programstudenterna. Förra året invände programstudenter på min institution mot den obligatoriska avgiften om 60:- varje termin för kompendier med artiklar och annat som delades ut av de kursansvariga. Protesten drevs långt upp i leden till dess institutionen slopade avgiften och slutade dela ut kompendier. Numera måste istället alla studenter själva skriva ut allt material som är obligatorisk läsning utöver kursböckerna. När det är mycket material har man ibland möjlighet att köpa kompendierna (som numera kostar mer än det dubbla per termin). För studenterna på fristående kurser kan detta dock innebära problem eftersom många arbetar heltid och läser kurserna vid sidan om. Endast under fåtalet dagar i början av terminen kan man få tag i kompendierna kvällstid. De arbetande studenter på fristående kurser som börjar under andra halvan av terminen har således ingen möjlighet att få tag i kompendierna utan att ta ledigt från jobbet. Alternativet är att från en egen skrivare printa ut de flera hundra sidor det kan handla om. Av erfarenhet kan jag säga att det är en mycket tidsödande procedur när man hemma bara har en fjuttig skrivare av modell äldre…

Villkoren för studenter på fristående kurser och program är således inte alltid desamma. Därför är det viktigt att kårrepresentanter aktivt värvas även från de fristående kurserna. Mycket mer skulle även kunna satsas från institutionens sida för att t.ex. hålla alla studenter informerade om forskarutbildningen och hur man går tillväga för att ansöka till den.

Att läsa psykologi genom fristående kurser och ta en generell examina är en helt egen utbildning, med fokus på forskning som yrke, som absolut är ett alternativ för studenter att överväga – ingen låtsasutbildning i brist på bättre.

Skrivet av: rebeccamw | 2010/09/19

Valdag

Idag har det varit val! Rösterna räknas… Spana under tiden in Jonas Gardells slutspurt för De Blå ur TV4:s Parlamentet. :)

Older Posts »

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.